Moretti, F.; De Ronchi, D.; Bernabei, V.; Marchetti, L.; Ferrari, B.; Forlani, C.; Negretti, F.; Sacchetti, C.; Atti
Artikeln beskriver en studie som genomförts på en grupp om 21 äldre personer med psykisk ohälsa eller demenssjukdom och där alla bodde på ett vårdhem. 10 personer fick under sex veckor delta i hundassisterad terapi där de under 90 minuter en gång i veckan fick klappa och kela, samtala och promenera med en hund. Resterande 11 personer var en kontrollgrupp och fick se hundarna komma till boendet, men fick inte interagera med hundarna. Dock var informella möten med hundarna inte förbjudna för kontrollgruppen.
Utvärderingar gjordes med bland annat självskattning. Alla som deltog i hundgruppen rapporterade att upplevelsen hade varit intressant och positiv. Nio av 10 upplevde att hundarna hade en lugnande effekt och en av deltagarna angav att den hade fått tillbaka minnen från förr. Samtliga rekommenderade andra äldre att delta i hundassisterade aktiviteter och 80 % av deltagarna ville själva fortsätta få träffa en hund. Både hundgruppen och kontrollgruppen visade förbättringar i de utvärderingsredskap som användes. Jämförelser mellan grupperna visade att hundinterventionerna hade en positiv effekt och att de flesta av deltagarna rapporterade en förbättring av sin upplevda livskvalitet. Författarna diskuterar flera potentiella orsaker bakom den gynnsamma effekten hundassisterad aktivitet och terapi kan ha. Bland annat nämner de att emotionell och psykologisk stimulans kan lösa viktiga psykosomatiska problem, men även att hormonell produktion stimuleras och påverkar bandet mellan människa och hund.