Marx, M. S., Cohen-Mansfield, J., Regier, N. G., DakheelAli, M., Srihari, A., & Thein, K. (2010).
Artikeln presenterar en studie där 56 personer med demens deltog. Studiens syfte var att ge ytterligare empirisk utvärdering av effektiviteten av djurassisterad terapi genom att titta på vad olika stimuli gav för respons. Personerna presenterades för olika stimuli och forskare studerade hur mycket engagemang varje stimuli skapade hos varje deltagande individ. De stimuli som presenterades var en video som visade en valp, ett målarblad föreställandes en hund som skulle färgläggas, en plyschhund, en robothund och tre verkliga hundar i olika storlekar – en liten hund, en mellanstor och en stor hund.
Deltagarna presenterades ett stimuli och tillfrågades om de ville delta i aktiviteten. Om deltagaren tackade nej eller inte ville interagera alls plockades stimulit bort igen. Om deltagarna ville delta påbörjades en mätning av bland annat verbal aktivitet. Intressanta resultat är bland annat att det stimuli som oftast tackades nej till var den lilla, verkliga hunden (46 % tackade nej), följt av färgläggningsuppgiften (45 %), mellanstora, verkliga hunden (41 %), robothunden (36 %), plyschhunden (30 %) och sist den stora, verkliga hunden (22 %). Den stora, verkliga hunden engagerade i genomsnitt med deltagarna mer än dubbelt så länge som den lilla, verkliga hunden. Videon med en valp engagerade deltagarna längst tid av alla stimuli. Forskarna diskuterar huruvida deltagarnas preferens för den stora hunden kan ha med ras att göra, där den lilla och den mellanstora hunden båda var schnauzrar medan den stora hunden var en pudel. De diskuterar också huruvida det kan ha med hundförarna att göra, och avslutar med att fler studier behövs för att reda ut vad som är vad. Slutresultatet som presenteras är att deltagarna föredrog de verkliga hundarna, men att även andra hundrelaterade aktiviteter skapade engagemang.